- Jaha vad ska du göra nu då?

 I juni sa jag upp mig. Jag kände inom mig att jag kan aldrig bli bra där. Jag älskade mitt jobb så mycket att jag förstörde mig själv. Väggen kom förra året, jag har kämpat och slitit. Jag har glömt att andas, jag har gråtit. Varit arg, frustrerad och velat krypa in i mig själv och bara skrika - LÅT MIG VARA!
 
 Jag sa upp mig. Och när jag har nämt detta för människor runt omkring så kommer ALLTID frågan - Jaha vad ska du göra nu då? Jobba med xxx? 
Och när jag svarar att jag inte ska jobba så blir minen oftast lite förvriden och huvudet läggs på sned. Då är det synd om mig. Fast att det är mitt val. Jag valde att avsluta mig anställning. Dels för jag ska få tid att läka och för att inte vara en belastning för någon annan. För så kände jag. Jag belastade mina kollegor, de fick hoppa in när jag mådde illa. De fick ställa upp i tid och otid och samtidigt hägrade eventuella nedskärningar - Well hello there Stress, nice to see you!
 
 Jag har nu varit hemma ett tag. Jag har haft en lång sommar med familjen , sommarlov delux med en värmebölja utan dess like. Jag har inte tänkt söka jobb. Inte än ialla fall. Helst skulle jag vilja leva på min kreativitet. Leva på mitt egna skapande. Men va tusan är mitt skapande?
 
 Ha en fin helg 
 
//Martina
 
 
 
 
 
 
 

Lagra, Museum och fredagskalas

 
 
 Jag fortsätter på samma linje som föregående inlägg men jag vill inte predika utan enbart inspirera och tipsa. 
Om du öppnar ditt badrumskåp, hur många burkar har du där inne? Allt från vax, bodylotion, deodorant, tandkräm, solskyddskräm osv. Vi kan snacka innehåll nästa gång, typ vad är det i allt vi krämar på oss och hur påverkar de oss. För idag vill jag lyfta lagerhållning. För det är just det vi gör, vi lagerhåller och sen klagar vi på bristande förvaring och köper nya korgar / skåp / hyllor / lådor. Fast vi borde börja i andra änden, rensa ut och använda det vi har. Jag är en sucker för väldoftande bodylotions så detta kan vara svårt ibland men vi kör på att använda upp det vi har för att sen köpa nytt. Och då skall det gärna investeras in något som är bra i innehåll och i förpackningsväg. Nakna, solida tvålar är toppenbra och så länge dem får torka till mellan varven så håller dem länge och är mer hygieniska än flytande tvål. Vi köper våra tvålar i Gamla Linköping hos Tvålmakaren, då kan vi få dem 1. Handgjorda och närproducerade 2, Utan förpackning 3. och vara fullt medvetna om innehåll. 
 Vi har även shampoo och ansiktstvål i solid form. Sen älskar jag att skrubba huden, även hyn i ansiktet och det finns en uppsjö av sockerskrubbar med dofter utöver denna värld men varför ska jag köpa dem när jag kan skrubba hela kroppen med kaffesump? Kanske låter jag som värsta hippimänniskan i dina öron men du måste testa! Testa att skrubba händerna, dem blir så lena och mjuka. Du kan även använda sumpen i ansiktet men var lite mer varsam då hyn i ansiktet är tunnare och känsligare. Så jag behöver inte lagerhålla skrubb, den har jag i skafferiet och tillgänglig efter varje kanna kaffe.
 
 - Vi är inte ett musem! brukar jag säga här hemma. För jag vill inte ha massa föremål som står och tar upp plats och samlar damm. För det gör det ju. Hur många ljusstakar har du där hemma? Hur många använder du? Som sagt jag vill inte predika, jag vill nog främst att vi tänker om. Alla dessa prylar som bara står gör oss varken lyckligare eller inspirerade. Jo jag gillar inredning, jo jag gillar vackra saker. Vi alla är nog programmerade att dras till ting som glimmar. Men nu för tiden försöker jag bara ha sånt som får mig att må bra, oss att må bra här hemma.
 
 För att rensa ut så rekommenderar jag att du kör på kategori istället för rum. För när du väl fått fram ALLA dina kläder så inser man snabbt att det oftast är en aningens för mycket kläder som ligger där framför dig. Sen vill jag slå ett slag för att köra loppis hemmavid, vill du veta mer om hur jag gick tillväga här i somras med vår trädgårdsloppis så kan jag gå in på det nästa gång, Blocket är en toppensida och att jobba med dina socialamedier för att finna köpare för dina mer unika föremål - du kanske har en stor samling av något visst och Instagram sträcker sig låååångt.
 
 Nu ska jag ladda för kalas, det skall fixat minidonuts och preppas pynt. Vår älskade Ziggy ska äntligen få ha sitt 9 års kalas. Ha en ljuvlig helg
 
// Martina
 
 
 
 

Jag går inte på en diet

Jag är inte så mycket för diets men tycker att det är upp till var och en att hitta det som passar ens egna liv och möjligheter. Men det jag valt att göra detta år, det är ingen diet. Det är ett sätt att leva, jag drar inte ner på socker och sött för stunden. Jag tränar inte för någon sommar 2014. Jag äter sundare för att må bra, jag tränar för min kropp skall må bra. Jag har under många år haft det stressigt, ätit dåligt och haft dåliga vanor. Och det bara kom över mig, bara jag kan göra en förändring. Det är jag som skapar min egen lycka.
 
Visst är det stress och hets att se bra ut, men detta har aldrig påverkat mig. Jag kan bli inspirerad av att se människor med stark vilja för en sund och stark kropp. Jag kan bli imponerad när jag ser någon på gymmet lyfter tungt eller någon som klarar av en övning och får det att se lätt ut. Men det betyder inte att jag sitter och grämer mig i omklädningsrummet för jag inte är lika stark, mitt mål är kanske inte att bli så stark så jag kan lyfta 1000kg på en arm.
 
Jag anser att mina mål är rimliga, mitt viktnedgång är för att kroppen skall må bra och det leder till att jag mår bra. Och jag vill inte stressa fram det, efter som jag inte jobbar för att ha någon visst typ av kropp vid ett visst tillfälle. Jag vill ner i vikt, för jag känner mig tung och osmidig. Svårt för att leka och springa runt med barnen och så vill jag inte ha det. Sen vill jag gärna bygga lite muskler, muskler är viktigt för att kroppen skall kunna fungera rätt. För att jag skall må så bra jag bara kan när jag blir äldre.
 
Precis som när man beslutar att bli vegan, har jag tagit beslutet att äta bättre. Att leva som vegan är inget tillfälligt (oftast i alla fall) utan en livsstil, ett beslut som man lever med resten av livet. Så är det för mig, jag vill äta så sunt det går men det betyder inte att jag utesluter god mat.
 
Att höra "Någon som vill ha en bit tårta? Nej just det ja, du går ju på diet" är frustrerande. Jag går inte på en diet.
Och precis som jag inte tvingar min livsstil, mitt val på någon annan så vill jag heller inte bli nerslagen för mitt val. Alla har rätt till att göra vad det vill med sina liv, vi har fått ett och det ligger på oss att göra det bästa av det.
 
När det kommer till barnen så snuvar jag inte dem på konfettin, de äter lite godis på lördagar. De får riktigt mat, de får vällagad mat. De mår inte sämre för vi inte äter McDonalds längre, men till de som väljer att äta där - de är din fulla rätt. Du bestämmer själv och jag har inget med det att göra!
 
Så visst, du behöver inte hejja på mig när jag "skryter" om min träning. Vilket jag är stolt över och borde få tala om. Du behöver inte tycka någonting egentligen, för det berör ju inte dig. De berör enbart mig. Och mina tre i familjen. Men jag vill heller inte höra att jag sätter någon hets eller press på andra, jag är inte ute efter att ge någon dåligt samvete för de sitter och fikar sötbröd medans jag är på gymmet. Mitt liv, mitt val.
 
Ibland är det så bra att ha detta i åtanke - Har du inget snällt att säga, då behöver du inte säga något alls!
 
Önskar alla en bra dag, här blåser det så de viner i fönsterna men solen skiner och det är en ny härlig vecka framför oss!
 

Att dagdrömma sig bort


Jag dagdrömmer mest om huset just nu, ser framför mig om färgval och krånglig tapetsering. Barn som springer på den ganska välklippta gräsmattan, sena sommarkvällar på altanen. Hur köket blir mer i vår stil och efter våra önskemål. Drömmer om ett växthus i mindre format, där vi odlar tomater och potatis och kryddor. Hur barnen växer upp där, börjar skola och med egna intressen som börjar ta form och kräva plats. Jag drömmer om att få inreda precis som vi vill ha de, utan de begränsningar man får i en hyreslägenhet. Att få sätta upp tavlor och hyllor utan att behöva tänka på hur vi ska behöva åtgärda det sen...
 
Jag dagdrömmer också om ett arbete, ett arbete som utmanar och håller mig på tårna. Ett arbete som inspirerar och där jag har möjlighet att utvecklas och växa som människa. Jag vill gärna ha ett jobb omgående, jag har varit "ledig" tillräckligt nu! För de som har jobb, kanske haft samma arbete i flera år har svårt att relatera. Men jag blir så avundsjuk när någon säger "Ah jag jobbar i kväll" eller "På väg hem från jobbet".. för andra är det ungefär som när jag kanske säger "Har suttit i solen på balkongen hela dagen och löst korsord och druckit kaffe"
 
Vad säger ni om att försöka göra vissa drömmar till verklighet? Jag tror det är dags nu, redo eller inte..här kommer jag världen! Med öppna armar och fylld av förväntan!

Cellprov - ack så viktigt

Jag är helt klart en förespråkare för att gå när kallelsen som kommer för att göra cellprov eller cellprovstagning. Från de att du fyller 23 kommer ett brev hem i lådan, då skall du absolut gå. Det är jätteviktigt.
 
Under 2010 blev mitt liv kaos, jag gick för att göra testet och tillbaka kommer ett brev med en återkallelse. Jag hade cellförändringar, inte cancer men de kan utveckals till det. Jag gick på ytterligare 2 tester, men 3 månader i mellan (detta för att säkerställa att jag hade just förändringar och inte bara haft mens som var på g te.x.) Det var en tuff tid, jag lyckades dra på mig migrän av stress. Hade precis dragit igång mitt egna företag och hade små kids hemma. Det var många tankar, många ångestladdade tankar. När sista beskedet kom så var de svåra förändringar och en konisering stod på schemat. Du genomgår ett ingrepp där de skär bort en bit av livmodertappen, där cellförändringarna är.
En morgon i december ringer de från sjukhuset och säger att de fått en avbokning och jag kunde få tiden på nästkommande fredag. Perfekt, lika bra att få de avklarat. Sagt och gjort.
Några veckor därefter kom brevet från min doktor, allt så bra ut. Operationen gick bra.
 
Sedan dess har jag gått varje år, men 2013 fick jag dispens. Då hade de sett så pass bra ut att jag skulle inställa mig 2014. Jag mår illa varje gång jag skall göra detta, jag tror till fullo att de är tillbaka. Att jag kommer dö av detta.
I torsdag gick jag på drop-in här Linköping, tycker det är bra av Kvinnohälsan att de erbjuder dessa tider. Jag tycker inte om att få kallelsen, jag knallar dit och gör testet och inväntar svar. Nu håller jag tummar och tår, de får inte ha kommit tillbaka!
 
Nog om detta, bortsett - gå och gör testet!