Att dagdrömma sig bort


Jag dagdrömmer mest om huset just nu, ser framför mig om färgval och krånglig tapetsering. Barn som springer på den ganska välklippta gräsmattan, sena sommarkvällar på altanen. Hur köket blir mer i vår stil och efter våra önskemål. Drömmer om ett växthus i mindre format, där vi odlar tomater och potatis och kryddor. Hur barnen växer upp där, börjar skola och med egna intressen som börjar ta form och kräva plats. Jag drömmer om att få inreda precis som vi vill ha de, utan de begränsningar man får i en hyreslägenhet. Att få sätta upp tavlor och hyllor utan att behöva tänka på hur vi ska behöva åtgärda det sen...
 
Jag dagdrömmer också om ett arbete, ett arbete som utmanar och håller mig på tårna. Ett arbete som inspirerar och där jag har möjlighet att utvecklas och växa som människa. Jag vill gärna ha ett jobb omgående, jag har varit "ledig" tillräckligt nu! För de som har jobb, kanske haft samma arbete i flera år har svårt att relatera. Men jag blir så avundsjuk när någon säger "Ah jag jobbar i kväll" eller "På väg hem från jobbet".. för andra är det ungefär som när jag kanske säger "Har suttit i solen på balkongen hela dagen och löst korsord och druckit kaffe"
 
Vad säger ni om att försöka göra vissa drömmar till verklighet? Jag tror det är dags nu, redo eller inte..här kommer jag världen! Med öppna armar och fylld av förväntan!