- Jaha vad ska du göra nu då?

 I juni sa jag upp mig. Jag kände inom mig att jag kan aldrig bli bra där. Jag älskade mitt jobb så mycket att jag förstörde mig själv. Väggen kom förra året, jag har kämpat och slitit. Jag har glömt att andas, jag har gråtit. Varit arg, frustrerad och velat krypa in i mig själv och bara skrika - LÅT MIG VARA!
 
 Jag sa upp mig. Och när jag har nämt detta för människor runt omkring så kommer ALLTID frågan - Jaha vad ska du göra nu då? Jobba med xxx? 
Och när jag svarar att jag inte ska jobba så blir minen oftast lite förvriden och huvudet läggs på sned. Då är det synd om mig. Fast att det är mitt val. Jag valde att avsluta mig anställning. Dels för jag ska få tid att läka och för att inte vara en belastning för någon annan. För så kände jag. Jag belastade mina kollegor, de fick hoppa in när jag mådde illa. De fick ställa upp i tid och otid och samtidigt hägrade eventuella nedskärningar - Well hello there Stress, nice to see you!
 
 Jag har nu varit hemma ett tag. Jag har haft en lång sommar med familjen , sommarlov delux med en värmebölja utan dess like. Jag har inte tänkt söka jobb. Inte än ialla fall. Helst skulle jag vilja leva på min kreativitet. Leva på mitt egna skapande. Men va tusan är mitt skapande?
 
 Ha en fin helg 
 
//Martina
 
 
 
 
 
 
 
Hjärntrött - Psykiskohälsa
1
Veronica

Åh, vad jag känner igen mig! Vågar dock ej avsluta min anställning så jag kämpar. Känner dock mer och mer hur jag vill skapa och leva på detta.

Svar: Kan förstå det, alla har absolut inte möjlighet att gå utan inkomst. Hoppas du får möjlighet framöver att leva på ditt skapande
// Martina
Martina Emdén