Cellprov - ack så viktigt

Jag är helt klart en förespråkare för att gå när kallelsen som kommer för att göra cellprov eller cellprovstagning. Från de att du fyller 23 kommer ett brev hem i lådan, då skall du absolut gå. Det är jätteviktigt.
 
Under 2010 blev mitt liv kaos, jag gick för att göra testet och tillbaka kommer ett brev med en återkallelse. Jag hade cellförändringar, inte cancer men de kan utveckals till det. Jag gick på ytterligare 2 tester, men 3 månader i mellan (detta för att säkerställa att jag hade just förändringar och inte bara haft mens som var på g te.x.) Det var en tuff tid, jag lyckades dra på mig migrän av stress. Hade precis dragit igång mitt egna företag och hade små kids hemma. Det var många tankar, många ångestladdade tankar. När sista beskedet kom så var de svåra förändringar och en konisering stod på schemat. Du genomgår ett ingrepp där de skär bort en bit av livmodertappen, där cellförändringarna är.
En morgon i december ringer de från sjukhuset och säger att de fått en avbokning och jag kunde få tiden på nästkommande fredag. Perfekt, lika bra att få de avklarat. Sagt och gjort.
Några veckor därefter kom brevet från min doktor, allt så bra ut. Operationen gick bra.
 
Sedan dess har jag gått varje år, men 2013 fick jag dispens. Då hade de sett så pass bra ut att jag skulle inställa mig 2014. Jag mår illa varje gång jag skall göra detta, jag tror till fullo att de är tillbaka. Att jag kommer dö av detta.
I torsdag gick jag på drop-in här Linköping, tycker det är bra av Kvinnohälsan att de erbjuder dessa tider. Jag tycker inte om att få kallelsen, jag knallar dit och gör testet och inväntar svar. Nu håller jag tummar och tår, de får inte ha kommit tillbaka!
 
Nog om detta, bortsett - gå och gör testet!